Djurträning är en av de ofta förbisedda branscherna i dagens livliga och väldigt teknocentriska samhälle, men samtidigt är väldigt få yrken lika givande eller lika fascinerande. Vi utforskar konsten och vetenskapen i clicker-träning. Fortsätt läsa för att ta reda på hur det används för att förbättra vår relation med människans bästa vän.
Det finns tre steg för att klickerträna en hund. Det första steget handlar om att skapa en länk, i hundens sinne, mellan klickljudet och en godis. Det andra steget handlar om att länka ett önskat beteende med klicket. Det sista steget är att skapa en länk mellan ett utlösande kommando och önskat beteende. Så småningom kan klickern och godsakerna blekna ut och det enda som då finns kvar är kommandot och hur hundnen utför det.
Clicker-träning har funnits sedan 1940-talet, när Keller och Marian Breland tittade på och tillämpade beteende B.F. Skinners principer för operant konditionering. De grundade ett djurutbildningsföretag med namnet Animal Behaviour Enterprises (ABE), som baserade sitt synsätt på utbildning på Skinners principer om positiv förstärkning.
Vad är en klicker?
För att fullständigt förstå vad termen ”klicker” betyder, i ett djurutbildningssammanhang, behöver vi en korrekt förståelse av B.F. Skinners operativa konditioneringsprinciper, samt hur de tillämpades, förfinades och kommersialiserades.
Läsare som har studerat psykologi förstår att operant konditionering är ett massivt ämne som inte kan förklaras fullständigt i denna korta artikel. Men i korthet så är operant konditionering en inlärningsteori som använder förstärkning eller bestraffning för att justera djurets beteende. Med andra ord innebär det användningskonsekvenser som antingen uppmuntrar önskat beteende eller avskräcker oönskat beteende. Skinner uppgav också att både förstärkningar och straff kan vara antingen ”positiva” eller ”negativa”. Observera tabellen nedan.
| Förstärkning | Bestraffning | |
| POSITIVT | Lägg till trevlig konsekvens (t.ex. en godis). | Lägg till obehaglig konsekvens (t.ex. skrika). |
| NEGATIV | Ta bort obehaglig konsekvens (t.ex. en munkorg) | Ta bort behaglig konsekvens (t.ex. ta bort en favoritleksak). |
Skinners tjänstgöring vid University of Minnesota gav studenterna nya idéer. I synnerhet två doktorander såg en kommersiell sida och undersökte tillämpligheten av hans arbete. Ett gift par Marian “Mouse” Breland Bailey och hennes första make Keller Bramwell Breland arbetade nära med Skinner, inklusive några av hans militära forsknings- och utvecklingsprojekt. Trion samarbetade framgångsrikt för att träna amerikanska marinens duvor för att styra bomber under fientliga förhållanden.
Efter ett tag i skolan blev paret övrtygade om lönsamheten hos en ny och modern djurutbildningsanläggning som lade stor vikt vid särskilt den positiva förstärkningsprincipen. Trots Skinners ständiga modlöshet hade idén slagit rot och det fanns ingen väg tillbaka. Marian och Keller hoppade av och övergav sina doktorander. Duon lyckades ta lån för att skaffa en stor gård i Minnesota och få bollen i rullning. En tidigare klasskompis, Paul Meehl, satsade mot att lyckas, en satsning som Brelands accepterade tacksamt och ABE föddes.
Arbetet började omedelbart för att bevisa att positiv förstärkning var en mer effektiv och mer human, beteendemodifierande teknik än den vanliga branschens bestraffning. Det skapades snart teorier om att att användningen av en sekundär förstärkare kunde möjliggöra mer exakta och omedelbara svar. Till exempel kan man använda en sådan förstärkare för att utfärda ett ”ner” -kommando till en hund precis innan den hoppar på en formellt klädd gäst. Grundprincipen var att kombinera en primär förstärkare, som en hundgoidis, och en sekundär förstärkare, som en visselpipa eller klick, för att belöna gott beteende så småningom skulle leda till association mellan dem. Med andra ord, med tiden skulle ljudet av klick eller visselpipa utlösa förväntan på en belöning, och djuret skulle då associera bra beteende som det enda sättet att få en belöning. Innan dessa sekundära förstärkare i allmänhet kallades ”Clickers”, märkte Mouse och Keller dem som ”bridging stimuli”. Detta beror på att de överbryggade hundens förväntningsgap, tiden mellan den önskade åtgärden och till belöningen kom.
1940-, 50- och 60-talet visade sig vara för tidigt för denna idé, eftersom överbryggande stimuleringsträning misslyckades med att fånga upp som förväntat. Många djurutbildare kritiserade och undergrävde Brelands tillvägagångssätt, med traditionella djurutbildningsmetoder som fortfarande ligger i framkant i branschen.
Det var inte förrän i slutet av 80-talet och början av 90-talet som affärerna verkligen tog fart för ABE och clicker-träning som helhet. I början av 90-talet såg tränare som Gary Wilkes och Karen Pryor framträdande med sina lättförståeliga seminarier om klickträning för hundar.
Själva den fysiska ”klickaren” kan vara antingen mekaniska eller elektroniska. Det är viktigt att notera att enheten bara är ett verktyg för att exakt markera önskat beteende, och att det låter som visselpipor, poppar och ord kan också fungera som “klickare”.
Hur man klickar ut en hund
Clicker-träning bygger på precisionstiming och repetition för att hunden ska kunna bygga en accossiation mellan kommandot, klicket och önskat beteende. Hundar har tvivelaktiga uppmärksamhetsomfång och som ett resultat måste tränaren vara snabb med klickern för att säkerställa att rätt beteende förstärks. Att inte vara exakt med klickmarkörer kan förvirra hundar, särskilt unga valpar.
Clicker-träning, som nämnts ovan, fokuseras främst på den positiva förstärkningsprincipen för operant konditionering. Det betyder att hunden belönas för bra beteende snarare än straffas för oönskat beteende. Årtionden av forskning och praktik av oberoende utbildare såväl som stora företag som ABE har lett oss till tre enkla steg för att Fido ska hålla sig utanför Thanksgiving-bordet i år.
Steg 1: Upprätta en koppling mellan klickern och en belöning
Steg ett av klickträning av en hund innebär att man skapar en länk, i hundens sinne, mellan klickljudet och en godis. Detta görs genom att ge djuret en belöning så snart klickaren låter.
Steg 2: Upprätta en koppling mellan önskat beteende och klickern
Det andra steget handlar om att länka ett önskat beteende med klicket. Varje gång hunden uppvisar ett önskat beteendemönster klickar tränaren på klickern. Förekomsten av dessa beteenden avgör också den metod som används i detta steg. Beteenden som förekommer spontant, som att lägga sig ner, kräver att tränaren fångar hunden i handling innan han klickar på klickaern och bjuder på en belöning. Denna process kallas ”fånga”. Det är en av tre tillvägagångssätt som används när du länkar klicket till beteendet.
Det andra tillvägagångssättet till steg två är känt som ”shaping”. Denna teknik är vanlig för valpar och det handlar om att lära sig ett beteende genom att arbeta upp till det i stegvisa steg. Förstärkning baby steg, i grund och botten. Lite belöningar ges när varje etapp är klart. När beteendet har slutförts i sin helhet klickar man och en mer betydande belöning ges. Detta tillvägagångssätt tenderar att kräva lite mer tålamod och upprepning än de andra två.
Det tredje tillvägagångssättet är känt som ”locka”, där en bit mat används för att locka hunden till en viss position. Detta tillvägagångssätt är mycket effektivt för kommandot ”kom” som används för att kalla in hunden.
Steg 3: Associera ett kommando med önskat beteende. När hunden har lärt sig att önskat beteende leder till en godsak, måste tränaren påbörja processen att skapa ett kommando som kommer att fungera som en utlösare. Ett kommando eller gest läggs till de tillvägagångssätt som beskrivs i steg 2, och denna övning upprepas tills kommandot eller gesten utlöser önskat beteende. Hunden hör kommandot och associerar sig med beteenden som leder till en belöning, vilket förstärker träningen ytterligare. När hunden har bemästrat hela processen kan tränaren sakta börja ta bort klickaren och godisarna för att så småningom lämna kommandot och dess tillhörande önskade beteende.
Varför använda clickern?
Clicker-träning är en effektiv träningsmetod för en mängd olika varelser, inklusive mycket små barn, och forskning om ämnet bedrivs fortfarande idag.
Den kanske främsta anledningen till att den används är dess precision. Genom att klicka på klickern kan tränaren markera det specifika ögonblick då önskat beteende utförs. Eftersom hunden redan förstår att klickljudet föregår en belöning kommer tidpunkten för klicket över tiden att indikera det exakta beteendet som belönas. Hundar gör ofta många rörelser, vilket gör det svårt för andra träningsmetoder att välja ett särskilt beteende.
Clicker-träning gynnas också eftersom många ägare och tränare ser det som en mer human inställning än de som har straff. Tanken att skrika på eller till och med slå ett djur är bara för mycket för många djurälskare. Vissa människor hävdar också att positiv förstärkning är mycket mindre benägna att orsaka djurskador än straffbaserad träning.
En studie vid universitetet i Trieste i Italien avslöjade mycket intressanta resultat när klickerutbildning, röstkommandoträning och grundläggande behandlingsutbildning ställdes mot varandra. 51 outbildade hundar delas in i tre grupper. 17 hundar fick klicketränin, ytterligare 17 fick utbildning i röstkommando och de återstående 17 fick grundläggande belöningsbaserad utbildning. Grundläggande trix och beteenden, som att sätta en tass på en låda, lärdes ut och förstärktes med relevant träningsmetod. Resultaten visade sig, dock långt ifrån avgörande, att det var liten skillnad i effektivitet mellan de tre träningsmetoderna när det gäller hur snabbt ett beteende lärs in.
Reeferenser
Chiandetti, C., Avella, S., Fongaro, E., & Cerri, F. (2016). Can clicker training facilitate conditioning in dogs? Applied Animal Behaviour Science DOI: https://doi.org/10.1016/j.applanim.2016.08.006.
Gibeault, S. (2019). Mark & Reward: Using clicker training to communicate with your dog. American Kennel Club. Retrieved on 23/10/2020 from https://www.akc.org/expert-advice/training/clicker-training-your-dog-mark-and-reward/#:~:text=Clicker%20training%2C%20or%20mark%20and,be%20followed%20by%20a%20reward.
Skinner, B.F. (1951). How to teach animals. Scientific American, 185, 26-29.
Todd, Z. (2016). Clicker Training vs Treat: Equally Good in Dog Training. Companion Animal Psychology. Retrieved on 23/10/2020 from https://www.companionanimalpsychology.com/2016/09/clicker-training-vs-treat-equally-good.html#:~:text=Scientists%20find%20unanticipated%20results%20in,food%20alone%20in%20dog%20training.
